Albert Edelfelts brev

En djupdykning i Albert Edelfelts liv och konstnärliga arbete genom hans brev till sin mor Alexandra Edelfelt 1867−1901

Albert Edelfelt

är en av Finlands genom tiderna mest framstående bildkonstnärer. I den här utgåvan finns de brev som Edelfelt skrev till sin mor Alexandra Edelfelt under åren 1867−1901. Breven är ett fönster in i den finländska konstens guldålder, och in i det sena 1800-talets finländska, nordiska och europeiska kulturhistoria. Målet med utgåvan är samtidigt att erbjuda en aldrig förut skådad rekonstruktion av Edelfelts konstnärskap, både i text och i bild. Syftet med utgåvan är att göra breven, som har fått Unescos nationella världsminnesstatus, tillgängliga för forskare inom olika discipliner, för museer, undervisning och alla intresserade. De 1310 breven är transkriberade i sin helhet med hjälp av Transkribus, och 232 av dem har översatts till finska av Sirpa Kähkönen. De har tidigare publicerats i boken Niin kutsuttu sydämeni – Albert Edelfeltin kirjeet äidilleen 1873–1901 (utgivna av Anna Kortelainen, Otava 2001). I den här webbutgåvan hittar du också en omfattande samling bilder av Edelfelts konstverk och skisser som publiceras i samarbete med Finlands Nationalgalleri.

Breven på linjen kommer i kronologisk ordning, börjandes från övre vänster hörn och fortsätter neråt samt åt höger
  • Brev
  • Brev med finsk översättning
  • Det här brevet

I ett brev med rubriken Måndag 7 juni fortsatt söndag morgon 13 juni skriver Albert Edelfelt om verket Engelsmän. Innehållet sammanfattas så här.

Det är i sportkostymer engelskorna skola ses – Inte i evening dress – då de få något utklädt och utpyntadt – men i lösa sjömans lif och hvita kjortlar och gula skor äro de stiliga.

Mager är racen. Det är mycket sällsynt att se en fettlagd person. Det eviga sportandet är väl förnämsta orsaken, ty förr i verlden voro de ju mycket rundlätta – John Bull typen, dr Johnson, Hogarths typer o.s.v. – alldeles frapperande är qvinnornas hår här. De grannaste gulröda färgen och en rikedom som är otrolig. Några ha mahognyrödt hår – dock har jag ej sett en enda sådan der chevelyr som t.ex officeren Gripenbergs – det är ej mera mahogny det är eldsvåda i en mahognyskog. Mycket få skalliga herrar ser man äfven – är det också sportandets förtjenst. Jag vet ej om de lefva längre än andra nationer – jag tror det knappt, den så länge de lefva lefva de friska. De kunna uthärda den underliga dieten t.ex!

Läs mera
Engelsmän

Gilla oss på Facebook